Träningsläger för föräldrar på Åland

Nu har jag simmat flera tusen meter på 3 dagar. Jag har ställt upp i laggkapp (16 mannalag) på 25 fritt - fast mitt lag råkade simma 18 sträckor så vi kom sist. 

Jag har varit på Åland och simmat i en enastående anläggning. Vi var 80 stycken varav något mer än hälften barn och nästan hälften föräldrar och tränare. Och föräldrarna fick simma samtidigt fast på egna banor! De flesta gjorde det! En hel del hade gått på crawlskola för vuxna.

75 meter från simhällen låg  det mycket fräscha vandrarhemmet.. Där bodde vi upp till 8 i varje rum. Och jag sov som en stock - bättre än hemma trots att jag bodde med människor jag inte kände innan. Men det var tyst och övervåningssängarna var bekväma med bra madrasser. Det var rymligt, rent och trevligt. Inte behövde man ha med sig mycket packning heller eftersom lankan och handduk ingick. En tailändsk restaurang kom och serverade frukost och lunch och middag. Jättegott och fina grönsaker.

Det enda vi som föräldrar behvöde göra var att koka lite kaffe eller servera saft och ställa fram kvällsfika och göra en tipsprommenad. Men vi var ju så många så alla kunde inte hjälpa till. Vi fick umgås eller läsa böcker, spela spel  och koppla av. För mig var det semester eftersom David är 14 så behövde jag mest hålla mig undan. Jag har lite träningsverk och känner mig ovanligt tillfreds med min avslappnade kropp. Den är genomarbetad.

På vägen till Åland åt jag smörgårbord på båten - gott  men det var mycket svårt att simma på kvällen efter det.  Så hem tog jag en räkmacka istället.
Sådanna här läger borde man åka oftare på. David var tvungen att åka med för att jag skulle få åka. Fast jag tror han är rätt nöjd så här efteråt. Jag tycker klubben är jättetrevlig med lagom mycket simning. Nova får nog bli med där sedan. Louise vill tyvärr inte. Hon skulle nog trivas där också eftersom det inte är jättejobbig träning.

Ett fönster till - något händer

Något händer när hus får fönster. Dom får en själ kanske. Det har inte hänt något med med huset sedan början av november. Men nu har ett fönster på övervåningen kommit på plats och läkt på taket på framsidan. 1 februari på min födelsedag hände detta.  Då blev jag glad. Maken förstod väl detta. (Förutom att jag nästan fått nervsammanbrott för att inget hände - även om det beror på bruten näsa och fin skridskois och administration i företaget, jag har hotat med att att ringa snickeriföretag).
Tror att det kommer att hända mer snart ... Så vårt hus får mer själ. Kan man ha bara lite själ? När det gäller hus är det nog så.

Ett nytt fönster 1 februari


RSS 2.0